På vilka grunder ska en tjänst ingå eller inte ingå i tjänsteutbudet?
Enligt 19 § i grundlagen ska det allmänna tillförsäkra var och en tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster. Denna bestämmelse fastslår i sista hand inom vilka gränser tjänsteutbudet kan fastställas.
Enligt 7a § i hälso- och sjukvårdslagen omfattar tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården medicinskt och odontologiskt motiverad prevention av sjukdomar, medicinskt och odontologiskt motiverade undersökningar för att upptäcka sjukdom samt medicinskt och odontologiskt motiverad diagnos, vård, behandling och rehabilitering. Tjänsteutbudet omfattar dock inte sådana hälso- och sjukvårdsåtgärder och undersökningar eller sådan vård, behandling och rehabilitering som innebär en orimligt stor risk för patientens liv eller hälsa i förhållande till de hälsofördelar som kan uppnås eller vars effekt är liten och vars kostnader är orimliga i förhållande till de hälsofördelar som kan uppnås och det terapeutiska värdet.
Hälso- och sjukvårdslagen och dess lagberedningsmaterial fastställer inte närmare hur begreppen medicinskt och odontologiskt motiverad, orimligt stor risk, liten effekt och orimliga kostnader konkret innebär.
Samtliga dessa grunder för att höra till eller uteslutas ur tjänsteutbudet som hälso- och sjukvårdslagen nämner är relativa och värdebundna. Sedan tidigare finns det inte överenskomna allmänt godkända tolkningar av dessa. Tjänsteutbudsrådet har till uppgift att tolka och fastställa dessa.
Tjänsteutbudsrådets sektion för processer och principer bereder och uppdaterar beskrivningarna av processerna, metoderna och principerna för att fastställa tjänsteutbudet för godkännande av rådet.
Tjänsteutbudsrådet har vid sitt möte den 26 maj 2016 inom de ramar som grundlagen och hälso- och sjukvårdslagen ställt upp preciserat och godkänt principerna för hur man fastställer tjänsteutbudet enligt följande:
1. HÄLSOPROBLEMETS BETYDELSE
Hälsoproblemet ska vara av tillräcklig betydelse för att det ska vara motiverat att vårda det enligt medicinska metoder med offentliga medel. Vid bedömning av betydelsen tillämpas förutom medicinsk information även samhälleliga värden.
2. MEDICINSK MOTIVERING
En verksamhet som hör till tjänsteutbudet ska vara medicinskt eller odontologiskt motiverad. Den medicinska motiveringen bedöms genom att relatera effekt, säkerhet och hälsoproblemets svårighetsgrad. Verksamheten ska ha tillräcklig effekt i förhållande till hälsoproblemets svårighetsgrad och riskerna med den använda metoden inom hälso- och sjukvården.
3. ETIK OCH EKONOMI SOM EN HELHET
När man fastställer tjänsteutbudet ska etiska frågor inom hälso- och sjukvården och frågor som gäller organiseringen av hälso- och sjukvården beaktas. Detta innebär till exempel att den offentligt finansierade hälso- och sjukvårdens verksamhet bygger på värden som antagits i samhället, bland annat principen om människovärdig behandling. Man strävar efter att fördela de totala resurserna rättvist mellan de behövande. Ibruktagandet av nya dyra metoder bedöms också med avseende på samhällets och hälso- och sjukvårdssystemets totala ekonomiska bärkraft.
Besluten om vård av patienter fattas enligt en individuell bedömning av vårdbehovet. I besluten beaktas gällande lagstiftning och rekommendationer om tjänsteutbudets innehåll samt patientens förmåga att gynnas av vården.
Ytterligare information om principerna kan ni läsa i den finskspråkiga rapporten:
